Romanusfonden
SfU - Stiftelsen för främjande av uppfinnarverksamhet
Mer om Harald Romanus.
Harald Romanus föddes i Göteborg 1904.
Harald Romanus studerade elektroteknik vid Kungliga tekniska högskolan i Stockholm och
tog civilingenjörsexamen 1926. Efter ett par kortare perioder vid AB Stern & Stern samt vid
Elektriska prövningsanstalten var han 1928-40 knuten till Telefon AB L M Ericsson. Där
deltog han i utvecklingen av Ericssons flyglarmsystem med tyfoner som manövrerades via det
vanliga telefonnätet. En sådan anläggning för Stockholm blev installerad i lagom tid för det
andra världskrigets utbrott. Han studerade också i USA vid Harvard University och
Massachusetts Institute of Technology 1934-35.
När andra världskriget utbröt inrättade riksdagen 1940 statens uppfinnarnämnd för att hjälpa
fram uppfinningar av betydelse för försvaret eller folkförsörjningen, och Harald Romanus
blev utsedd att som kanslichef hand ha nämndens verksamhet. I denna befattning kvarstod
han fram till 1947.
Harald Romanus var kusin till Hannes Alfvén, Nobelpristagare i fysik 1970, och uppfann
1945 tillsammans med honom trokotronen, ett radikalt nytt elektronrör baserat på Alfvéns
studier av partiklars rörelse i solatmosfären.
Efter kriget tillsattes en utredning för att man skulle se om uppfinnarnämndens verksamhet
inte bara var motiverad som en beredskapsåtgärd under krigstid, utan även i fredstid var viktig
för samhällsekonomin genom att tillvarata goda uppfinningar på ett planmässigt sätt.
Utredningen resulterade 1947 i att uppfinnarnämnden och det redan 1934 av Svenska
Uppfinnareföreningen bildade Uppfinnarekontoret sammanslogs till en ny organisation,
Svenska uppfinnarkontoret. Till chef för detta utsågs Harald Romanus. Han kom att leda
denna verksamhet i 20 år.
1968 inrättades Styrelsen för Teknisk Utveckling (STU) för att på ett bättre sätt än tidigare
stödja teknisk forskning och uppfinnande för att främja Sveriges industriella utveckling.
Härvid blev Harald Romanus överingenjör och chef för Rådgivnings- och förmedlingsenheten
inom STU. Kontinuiteten upprätthölls genom att STU övertog Svenska uppfinnarkontorets
dittillsvarande verksamhet som därigenom förnyades och förstärktes. Harald Romanus ledde
STU:s uppfinnarverksamhet fram till sin pensionering 1970.
Harald Romanus kom även för uppfinnarnas och landets räkning att spela en framträdande
roll i uppbyggnaden av ett internationellt samarbete med organisationer och institutioner i
andra länder som arbetade med uppfinnings- och uppfinnarfrågor.Han var en av
initiativtagarna till IFIA, International Federation of Inventors' Associations, vars president
han var 1971-74. Han var hedersledamot av Svenska uppfinnareföreningen där han var
medlem sedan 1941 och deltog aktivt i dess arbete. Dessutom var han vice president i Norska
uppfinnarföreningen och dess hedersledamot sedan 1974. Han var vidare ledamot av Statens
konsumentråd 1956-72 och Statens nämnd for arbetstagares uppfinningar 1960-75.
Harald Romanus och hans hustru Ainas, som gick bort 1987, djupa intresse for
uppfinnarfrågor manifesterades 1988 genom en donation på 1,5 miljoner kronor till bildandet
av Stiftelsen för främjande av uppfinningsverksamhet, SFU, for att stödja forskning om
uppfinningar från idé till exploatering.
Harald Romanus dog 1996, 92 år gammal.